Från gråt här vid datorn och bloggen till skratt framför tv’n till Idol. Hade precis torkat bort tårarna innan första skrattet kom, det är härligt ibland med denna osannolika falsksång. Jag kopplade bort allt runtikring totalt. Satt bara i total förundran som vanligt över hur folk funkar. Tex Diana eller vad hon nu hette, hon med ”-musen säger att jag vinner!”. Hon, var hon på riktigt eller får de folk att ställa upp på lite kul grejer bara för att krydda det hela? Hur som – det var skönt med skratt i mysiga soffvärmen med familjen omkring mig…
Fick mail från Åsa igår angående mamma och hon skrev om just det här – skrattet mitt i sorgen…
”En annan märklig sak är att man mitt i sorgen kan bli glad och
faktiskt skratta åt roligheter och DÅ får man dåligt samvete över
det. Som om man inte skulle sörja som man ska bara för att man
skrattar. Du kommer att märka att man kliver in och ut ur sorgen hela
tiden. Ibland är det sorgen som kliver, eller snarare stormar in över
en fast man verkligen inte vill. T.ex. när man hör musik. Sorglig
musik får en att gråta därför att det är så sorgligt. Glad musik får
en att gråta därför att kontrasten mot det sorgliga blir så tydlig…”
Åsas mamma dog för några år sedan…hon vet hur svårt detta är. Åsa är vän med Pigge som förlorade sin fru och deras 2 små pojkar i tsunamin…
Jag avslutar med ännu en rad ur Åsas mail: ”-Det är helt ofattbart hemskt att människor man älskar kan dö…”
Senaste kommentarer